(igo) är det formella japanska ordet för spelet GO. På kinesiska skrivs det eller (weiqi).

I modern japanska är (ki) en variant, som framför allt dyker upp i sammansättningar, t ex Kisei och Nihon Ki-in. Det är också andra tecknet i (shôgi), den japanska formen av schack och i kinesiskans (xiangqi), kinesiskt schack.

Tecknen och har en gemensam nämnare, elementet (ki). Enligt Bernhard Karlgren, den store svenske sinologen, återger tecknet ett redskap för att skilja agnarna från sädeskornen, en "winnowing basket", alltså en sorts vanna. Teckendelen tjänstgör som fonetiskt element och har en gång uttalats någonting i stil med kji.

De andra teckendelarna, och , betyder "sten" respektive "trä(d)". Någon gång i tiden har angett "det ord som uttalas kji och som har med sten att göra" och "det ord som uttalas kji och som har med trä att göra". Karlgren översätter ki med "chess of various kinds", vilket väl är rimligt för en västerländsk icke-gospelare. Själv tror jag att "spel som spelas på (trä)bräde" kommer sanningen närmare.

(i) betyder "omge, omringa" och är en modern, förenklad variant av ett tecken som återges längre ner på den här sidan. "Inringningsbrädspel" är väl vad en puristisk svensk skulle kalla företeelsen GO ...

	Kalligrafiskt IGO från titelsidan till Arthur Smith, The Game of Go. The National Game of Japan (1908, nytryck 1960). Tecknet för I är här inte förenklat till det moderna .
	Tre exempel på sôsho-former av tecknet för GO ur Otome Daniels, Dictionary of Japanese (Sôsho) Writing Forms (1944). Sôsho brukar översättas med "grässkrift" och är en sorts flytande kursivskrift, vacker men svårläst.
	Här är tecknet för KI hämtat från omslaget till Invincible. The Games of Shusaku. Det är skrivet i en ålderdomlig stil som kallas "lilla stämpeln".
	Detta är IGO (WEIQI) skrivet i "lilla stämpeln".