Ytterligare något om kana

Hiragana

Konsonantlängd

Ett litet (tsu) används för att markera att den följande konsonanten fördubblas.

Vokallängd

Långt o (ô, oo) åstadkoms genom tillägg av (u), t ex , dvs ko + u.
Annars markeras vokallängd oftast genom tillägg av ett extra vokaltecken, t ex , dvs na + a.

Nigori

och , alltså små diakritiska tecken, markerar tonande konsonantljud (nigori) samt ytterligare några ljudförändringar. Se hiragana.

Partiklar

De grammatiska partiklarna o, e och wa skrivs , och  , dvs egentligen wo, he och ha.

Katakana

Konsonantlängd

Ett litet (tsu) används för att markera att den följande konsonanten fördubblas.

Ett exempel:   u-tsu-te-ga-e-shi (uttegaeshi).

Vokallängd

Långt o (ô, oo) åstadkoms genom tillägg av (u), dvs på samma sätt som i hiragana.
Sålunda skrivs bôshi   , alltså bo + u + shi.
Annars markeras vokallängd oftast genom ett längdstreck (  )efter den kana som innehåller vokalen.

Nigori

Vissa ljudförändringar markeras liksom i hiragana med och . Se katakana.

I sammansättningar förändras ofta (men inte alltid) det första ljudet i andra sammansättningsledet i tonande riktning:

(hiraki) men (biraki) i t ex niken biraki.

Iroha

I godiagram används av tradition den sk iroha-ordningen av kana för att ange varianter eller möjliga fortsättningar i ställningen, på samma sätt som man i västerländsk golitteratur använder a, b, c:

etc

Detta utläses:

i-ro-ha-ni-ho-he-to chi-ri-nu-ru-(w)o wa-ka-yo-ta-re-so tsu-ne-na-ra-muetc

I somliga japanska goböcker används hiragana, i andra katakana. Ofta ser man dessutom de västerländska a, b, c osv.

Ordningsföljden baseras på en gammal dikt som innehåller varje stavelse en enda gång. Numera ställs kana normalt upp enligt ett system som kallas gojûon (femtio ljud). Det är i princip det jag har använt på sidorna om hiragana och katakana.